den första tänkaren att förutse både den unipolära världen och den amerikanska primacyen verkar ha varit brittisk politiker William Gladstone. I 1878 skrev Gladstone:

medan vi har avancerat med portentous snabbhet, Amerika passerar oss som om en galopp., Det kan knappast finnas tvivel, som mellan Amerika och England, om tron att dottern på ingen mycket avlägsen tid kommer … att vara otvivelaktigt ännu starkare än mamman … hon kommer förmodligen att bli vad vi nu är—huvudtjänare i världens stora hushåll…

fransk ekonom Michel Chevalier, som skrev 1866, tog inte upp möjligheten till en unipolär värld, men förutsåg att den ”politiska Kolossen som skapas på andra sidan Atlanten” skulle överskugga Europa i slutet av artonhundratalet., Om inte Europa enat, skrev han, det skulle vara ”svag och utsatt för katastrofala nederlag” i konfrontationen med den nya världen.

år 1885 publicerade den kinesiska filosofen K ’ ang Yu-wei sin Världsfilosofi, där han grundade sin vision på bevis på politisk expansion som började i det tidiga förflutna och gick i hans dagar. Han avslutar:

slutligen bildades världens nuvarande krafter. Denna process har alla ägt rum bland de 10 000 länderna under flera tusen år., Utvecklingen från spridning till union bland män, och den princip som världen går från att partitioneras till att öppnas upp, är en spontan av vägen för himlen (eller naturen) och mänskliga angelägenheter.

ingen faktor, trodde han, på lång sikt kan motstå ”lagar imperier.”K’ ang Yu-wei projekt kulmen på den pågående världen enande med den slutliga konfrontationen mellan USA och Tyskland: ”en dag Amerika kommer att ta i den amerikanska kontinenten och Tyskland kommer att ta i hela Europa., Detta kommer att påskynda världen längs vägen till en värld.”

K ’ ang Yu-wei tillhörde en civilisation, som upplevde årtusenden-lång unipolär ordning. Han visste hur i sin civilisation det uppstod och flera gånger återuppstod. Naturligtvis är hans teori mycket realist, djup och utvecklades relativt till sina västerländska samtidiga övertygade om universaliteten i maktbalansen eller som mest ha abstrakta idéer om ”människornas Parlament, världens Federation.,”

en annan tidig forskare som drog en hypotes om den kommande unipolära världsordningen och den amerikanska primacyen var den franska demografen, Georges Vacher de Lapouge, med sin l ’ Aryen: Son Roll Social publicerad 1899. På samma sätt som K ’ang Yu-wei skisserade han den logistiska tillväxten av imperier från bronsåldern till sina dagar ,när” sex stater styr… tre fjärdedelar av världen ”och avslutade:” ögonblicket är nära när kampen för världens dominans kommer att äga rum.,”

Vacher de Lapouge satsade inte på Washington och Berlin i finalen för världsdominans som k ’ ang Yu-wei. På samma sätt som de Tocqueville gissade han de kalla krigets utmanare korrekt men han gick ett steg längre., Han uppskattade chanserna för USA som favorit i den slutliga konfrontationen:

” Europas regering är över, långt över … Frankrikes framtid verkar mindre säker men det är onödigt att bli illusionerad… jag tror inte på det sätt som Tyskland kan räkna för en mycket längre framtid … vi kunde … tänka oss … möjligheten att England och hennes enorma imperium kommer att ge upp till USA. Den senare … är Rysslands sanna motståndare i den kommande stora kampen … jag tror också att Förenta staterna är vädjat till triumf., Annars skulle universum vara ryskt.”.

året efter att Vacher de Lapouge publicerade sin vision, tänkte H. G. Wells i förväntan (1900) att ”den stora stadsregionen mellan Chicago och Atlanten” kommer att förena de engelsktalande staterna, och denna större engelsktalande enhet, ”en ny republik som dominerar världen”, kommer år 2000 att bli medel ”genom vilken världens slutliga fred kan garanteras för alltid.”Det kommer att bli” en ny social Hercules som kommer att strypa ormen av krig och nationell fientlighet i sin vagga.,”En sådan syntes” av folken som nu använder det engelska språket, betraktar jag inte bara som möjligt, men som en sannolik sak.”Den nya republiken” kommer redan att vara medvetet och ganska fritt kontrollera mänsklighetens allmänna angelägenheter innan detta århundrade stänger … ” dess principer och åsikter ”måste nödvändigtvis forma och bestämma den fortfarande ampler framtid som de kommande hundra åren är men öppningsfasen.”Den nya republiken måste i slutändan bli en” världsstat.,”Wells’ landsman, Journalisten William Thomas Stead, med titeln hans 1901 boka Amerikanisering av Världen eller Utvecklingen av det Tjugonde Århundradet.

visionerna av William Gladstone, Vacher de Lapouge, H. G. Wells och William Thomas Stead bekräftades. Förenta staterna är det enda landet i början av 2000-talet som har förmågan att projicera militär makt på global nivå, vilket ger sitt fulla befäl över de globala commons., Med ingen livskraftig utmanare vid horisonten på kort sikt gynnar den nuvarande maktfördelningen överväldigande Förenta staterna, vilket gör världsordningen som den bestämde sig för att bygga 1945 mer robust. Frågan som återstår för internationella relationer teoretiker är hur länge detta ”unipolära ögonblick”kommer att vara. Sean M. Lynn-Jones, redaktör för den Internationella Säkerheten, ger en sammanfattning av de argument som lades fram av Kenneth Waltz, John Ikenberry, och Barry Posen.,

Kenneth WaltzEdit

Kenneth Waltz, grundaren av Neorealism, i sin epokala teori om internationell politik (1979) utesluter möjligheten till unipolaritet. Två, sade han (1979: 136), är det minsta möjliga antalet poler i ett system. Inom tolv år uppstod unipolaritet. I två dokument från 1993—”strukturell Realism efter det kalla kriget” och ”den framväxande strukturen i internationell politik” – försvarar Waltz den neorealistiska teorin mot en kaskad av kritik som uppstod efter det kalla kriget., Först och främst betonar han att unipolaritet är ” den minst hållbara av internationella konfigurationer.”Han ger en realistisk analys av den för närvarande unipolära strukturen i världspolitiken och hävdar att realism är den bästa teoretiska linsen för att förstå internationell politik och den korta framtiden för USA: s företräde.

Waltz tar också på sig demokratisk fredsteori, som hävdar att inga två demokratier kommer att gå i krig med varandra, som en som inte utgör en riktig utmaning för realismen., Kriget är rotat i den anarkiska strukturen, eller en självhjälpsmiljö, av det internationella systemet, argumenterar Waltz. Att helt enkelt ändra ländernas inhemska politiska struktur kommer inte att eliminera krig, vals anteckningar. Men ”demokratier bekämpar sällan demokratier” , även om demokratier är mer benägna att inleda krig mot icke-demokratier eftersom den förra anser att den senare måste bli demokratiserad för att göra den demokratiska freden mer robust. Således kan spridningen av demokrati minska mängden krig i världen enligt Waltz., Den andra utmaningen till realistisk teori hävdar att ekonomiskt ömsesidigt beroende främjar fred. Waltz anser att denna orsakslogik är bakåt: fred kan främja ekonomiskt ömsesidigt beroende. Fred vimlar när ett politiskt monopol på våld, eller en gynnsam maktbalans, hindrar revisionistiska befogenheter från att ändra status quo. När allt kommer omkring argumenterar Waltz, starkt ekonomiskt ömsesidigt beroende hindrade inte krig 1914.

den tredje utmaningen som Waltz konfronterar är uppkomsten av internationella institutioner som huvudaktörer i internationell politik., Waltz hävdar att maktstrukturen i det internationella systemet bestämmer institutionernas roll. NATO, till exempel, nämns ofta som en institution som har överlevt sitt ursprungliga mandat—att förhindra ett sovjetiskt angrepp av Västeuropa. Enligt Waltz visar Natos fortsatta existens bekvämt ”hur internationella institutioner skapas och upprätthålls av starkare stater (t.ex. USA) för att tjäna sina uppfattade och missuppfattade intressen.”Slutligen vänder Vals till frågan om internationell politik och ger en realistisk Tolkning till USA, unipolär ögonblick, som han tror är flyktig av två skäl. Med ingen stor makt att kontrollera sin adventurism, USA kommer att försvaga sig genom att missbruka sin makt internationellt. ”Bred bredd” av ”politiska val” gör det möjligt för USA att agera capriciously på grundval av ” interna politiska påtryckningar och nationella ambitioner.”För det andra, även om Förenta Staterna agerar välvilligt, kommer staterna fortfarande att försöka balansera mot det eftersom kraftsymmetri kräver det: i ett självhjälpssystem oroar sig staterna inte för andra staters avsikter som de gör andra staters kapacitet., ”Obalanserad kraft lämnar svagare stater känner sig oroliga och ger dem anledning att stärka sina positioner”, säger Waltz. Han ser Kina som redan börjar motverka USA: s makt. Sammanfattningsvis är det amerikanska unipolära ögonblicket flyktigt och multipolaritet materialiseras redan.

John IkenberryEdit

i ”institutioner, strategisk återhållsamhet och uthållighet av amerikansk Efterkrigsordning”, förklarar John Ikenberry varför andra stormakter bestämde sig för att inte balansera mot USA efter det kalla kriget slutade., Enligt hans uppfattning bär realistiska förutsägelser om maktbalansering inte frukt eftersom Förenta Staterna engagerade sig i strategisk återhållsamhet efter andra världskriget, vilket övertygade svagare stater att det var mer intresserad av samarbete snarare än dominans. USA: s strategiska återhållsamhet gjorde det möjligt för svagare länder att delta i efterkrigstidens världsordning, vilket begränsade möjligheter för USA att utnyttja totala maktfördelar., Ikenberry konstaterar att medan Usa kunde ha ensidigt engagerade i oinskränkt makt projektion, det bestämde sig istället för att ”låsa” sin fördel långt efter zenith genom att etablera en bestående institutionell ordning, gav svagare länder en röst, minskad stor makt osäkerhet, och minskar säkerhet dilemma, ett begrepp som kallas Lock i avhandlingen Den liberala grund av AMERIKANSK hegemoni—ett öppet och demokratiskt politiskt system—har gjort det lättare för andra länder att ta emot efterkrigstidens ordning, Ikenberry förklarar., ”Amerikansk hegemoni är motvillig, öppen och mycket institutionaliserad—eller i ett ord, liberal” och ”kort av storskaligt krig eller en global ekonomisk kris, verkar den amerikanska hegemoniska ordningen vara immun mot blivande hegemoniska utmanare.”

Barry PosenEdit

I” Command of the Commons: The Military Foundation of U. S. Hegemony ” fokuserar Barry Posen uteslutande på amerikanska militära förmågor. En nyckel till USA: s preeminens är ”kommandot över commons—kommandot över havet, rymden och luften.”Men befälet över commons och USA, envishet i att upprätthålla sin nära allestädes närvarande väcker viktiga frågor för USA: s strategi :” redan före 11 september terroristattacker, utrikespolitiska debatten hade minskat till en tvist mellan företräde och selektivt engagemang, mellan nationalistiska, unilateral version av hegemoni, och en liberal, multilateral version av hegemoni.”US Commons commons, Posen hävdar, ger ett starkt fall för selektivt engagemang. Posen anser att Bush doktrinen var problematisk eftersom det inte bara skapade oro bland USA, allierade, men också orsakat ” andra att alliera sig mot USA.”Att säkra commons genom selektivt engagemang är en överlägsen strategi eftersom den är kostnadseffektiv, säkrar amerikanska intressen och gör den nästan allestädes närvarande amerikanska militären acceptabel eftersom den ger säkerhetsgarantier till andra nationer.