stilistiska element
för första gången i musikens historia blev instrumentalmusik viktigare än vokalmusik. Orkestern och kammargrupperna, som stråkkvartetten, trion och quintet, och pianotrio blev standardiserade och ersatte den heterogena trion sonaten och andra ensembler under barocken., Den grundläggande duple – och trippelorganisationen av meter var oförändrad, men rytmiska mönster som tenderar mot mer regelbundenhet och enkelhet blev regeln och producerade ”barlinjens tyranni” som skulle råda i mer än ett sekel.
melodin var benägen att vara mer motivistisk, tuneful och epigrammatisk, i motsats till den utökade, figurativa stilen hos många Barockmelodier. Harmony var näst melodi som ett brännvidd element. Harmoniska mönster som tydligt fastställde toncentret var dagens regel.,
som en reaktion mot den invecklade polyfonin av den senare barocken blev homofonisk konsistens som dominerades av melodi normen, men de medföljande mönstren skiljer sig från de i den tidiga barocken, när monody som stöddes av ihållande ackord var den rådande stilen. I slutet av 1700-talet bildade figurer som Alberti bass (form av åtföljande figur bestående av brutna ackord) och rytmiskt livade upprepade ackord de typiska texturmönstren., Kontrapunkt behölls dock i vissa former och återfick status särskilt i utvecklingssektioner av verk i sonataform.
formell struktur, en definitiv aspekt av klassisk stil, präglades av enkelhet och tydlighet. Sektionsformer (skapade genom kontrast och upprepning av tematiska material, tonaliteter och texturer), variationer och den nya utvecklingsprincipen (fragmentering, expansion och modifiering av teman) var de etablerade normerna. Fraser av musikaliskt material blev kortare och tydligare avgränsade samt mer balanserad och regelbunden., Ett nytt koncept för dynamisk kontrast bidrog också till formell klarhet. Skuggning från högt till mjukt eller vice versa gav ett dramatiskt sätt att bygga mot ett uttrycksfullt klimax. Orkestrering och instrumentation var nära kopplade till dynamisk variation, och mycket mer färgkontrast och variation uppträdde i Orkestermusik, även om ensemblen var mer standardiserad än tidigare.