ibland tidigare bodde en kung och drottning, som sade till varandra varje dag i sina liv, ” skulle att vi hade ett barn!”och ändå hade de ingen. Men det hände en gång att när drottningen badade kom en groda ut ur vattnet, och han hakade på marken och sa till henne,
”din önskan skall uppfyllas; innan ett år har gått, skall du föra en dotter till världen.,”
och som grodan förutsade, så hände det; och drottningen bar en dotter så vacker att kungen inte kunde innehålla sig av glädje, och han ordinerade en stor fest. Inte bara bad han det sina relationer, vänner och bekanta, men också de kloka kvinnorna, att de kan vara vänliga och gynnsamma för barnet. Det fanns tretton av dem i hans rike, men eftersom han bara hade gett tolv gyllene tallrikar för dem att äta från, var en av dem tvungen att utelämnas., Men festen firades med all prakt; och som det drog till ett slut stod de vise kvinnorna fram emot att presentera sina underbara gåvor för barnet: en skänkt dygd, en skönhet, en tredje rikedom och så vidare, vad det än finns i världen att önska sig. Och när Elva av dem hade sagt sitt ord, i kom den objudna trettonde, brinnande för att hämnas sig själv, och utan hälsning eller respekt, grät hon med hög röst,
”under det femtonde året av hennes ålder ska prinsessan sticka sig med en spindel och falla ner död.,”
och utan att tala ett ord vände hon sig bort och lämnade hallen. Var och en var livrädd för sitt ordstäv, när tolfte kom fram, för hon hade ännu inte skänkt sin gåva, och även om hon inte kunde göra sig av med den onda profetian, kunde hon mildra det, så hon sa,
”prinsessan ska inte dö, men falla i en djup sömn i hundra år.”
nu kungen, som önskar att rädda sitt barn även från denna olycka, gav bud om att alla spindlar i hans rike skulle brännas upp.,
jungfruen växte upp, prydd med alla de kloka kvinnornas gåvor; och hon var så vacker, blygsam, söt och snäll och smart att ingen som såg henne kunde hjälpa till att älska henne.
det hände en dag, hon är redan femton år gammal, att kungen och drottningen Red utomlands, och jungfruen var kvar ensam i slottet. Hon vandrade omkring i alla skrymslen och hörn, och in i alla kamrar och salonger, som fancy tog henne, tills hon äntligen kom till ett gammalt torn., Hon klättrade den smala slingrande trappa som ledde till en liten dörr, med en rostig nyckel sticker ut ur låset; hon vände nyckeln, och dörren öppnas, och där i det lilla rummet satt en gammal kvinna med en spindel, flitigt spinning hennes lin.
”God dag, mor,” sa prinsessan, ”vad gör du?”
” jag spinner”, svarade den gamla kvinnan och nickade på huvudet.
”vad är det som vrider sig så snabbt?,”frågade jungfruen och tog spindeln i handen började hon snurra; men inte tidigare hade hon rört den än den onda profetian var uppfylld, och hon prickade sitt finger med den. I det ögonblicket föll hon tillbaka på sängen som stod där och låg i en djup sömn. Och denna sömn föll över hela slottet; kungen och drottningen, som hade återvänt och var i den stora hallen, somnade snabbt och med dem hela domstolen., Hästarna i deras bås, hundarna på gården, duvorna på taket, flugorna på väggen, själva elden som fladdrade på härden, blev stilla och sov som resten; och köttet på spytten upphörde rostning, och kocken, som skulle dra scullions hår för något misstag han hade gjort, låt honom gå och gick och lägga sig. Och vinden upphörde, och inte ett löv föll från träden om slottet.,
sedan runt om den platsen växte en häck av taggar tjockare varje år, tills äntligen var hela slottet dolt ur sikte, och inget av det kunde ses utom vingeen på taket. Och ett rykte gick utomlands i hela det landet av den vackra sovande Rosamond, för så kallades prinsessan; och från tid till annan kom många kungar söner och försökte tvinga sig igenom Häcken; men det var omöjligt för dem att göra det, för törnen höll fast tillsammans som starka händer, och de unga männen fångades av dem och kunde inte bli fria, det dog en beklaglig död.,
många ett långt år efteråt kom en kungs son in i landet och hörde en gammal man berätta hur det skulle finnas ett slott som stod bakom häcken av taggar, och att det en vacker förtrollad prinsessa som heter Rosamond hade sovit i hundra år, och med henne kungen och drottningen och hela domstolen. Den gamle mannen hade fått höra av sin farfar att många kungens söner hade försökt att passera törnhäcken, men hade fångats och genomborrats av törnen, och hade dött en eländig död., Sedan sade den unge mannen: ”men jag fruktar inte att försöka; jag skall vinna igenom och se den ljuvliga Rosamond.”Den gode gubben försökte avskräcka honom, men han ville inte lyssna på hans ord.
För nu var de hundra åren i slutet, och dagen hade kommit när Rosamond skulle väckas. När prinsen drog nära häcken av taggar, ändrades den till en häck av vackra stora blommor, som skildes och böjdes åt sidan för att låta honom passera och stängdes sedan bakom honom i en tjock häck., När han nådde Slottsgården såg han hästarna och brindled jakthundar som sov, och på taket satt duvorna med huvudet under sina vingar. Och när han kom inomhus, sov flugorna på väggen, kocken i köket hade sin hand upplyft för att slå scullionen, och kök-maid hade den svarta fågeln på hennes knä redo att plocka. Sedan monterade han högre och såg i hallen hela domstolen somnade, och ovanför dem, på sina troner, sov kungen och drottningen., Och ändå gick han längre, och allt var så tyst att han kunde höra sin egen andning; och äntligen kom han till tornet och gick upp i den slingrande trappan och öppnade dörren till det lilla rummet där Rosamond låg. Och när han såg henne se så vacker i sömnen, han kunde inte vända bort ögonen; och för närvarande Han böjde och kysste henne, och hon vaknade, och öppnade ögonen, och såg mycket vänligt på honom. Och hon steg, och de gick ut tillsammans, och kungen och drottningen och hela domstolen vakade upp och tittade på varandra med stora ögon av underverk., Och hästarna på gården stod upp och skakade sig, hundarna sprang upp och viftade sina svansar, duvorna på taket drog huvudet från under sina vingar, tittade runt och flög in i fältet, flugorna på väggen kröp lite längre, köksbranden hoppade upp och flammade och kokade köttet, skarven på spytten började steka, kocken gav skulpturen en sådan låda på örat som han roade ut och pigan fortsatte att plocka hönsen.
då hölls prinsens och Rosamonds bröllop med all prakt, och de levde mycket lyckligt tillsammans tills deras liv slutade.,