Cotton Club, legendarisk nightspot i Harlem-distriktet i New York City som i åratal innehöll framstående svarta underhållare som utförde för vit publik. Klubben fungerade som springboard till berömmelse för Duke Ellington, Cab Calloway och många andra.
Science History Images/Alamy
Jack Johnson, den första afrikanska amerikanska tungviktsboxningsmästaren, öppnade klubben Deluxe, en 400-sits nattklubb i hörnet av 142nd Street och Lenox Avenue, 1920. 1922 klubben togs över av Owen (”Owney”) Madden, en välkänd Manhattan underworld figur. Madden rechristened etableringen Cotton Club, begränsade publiken till Vita kunder, helt omarbetade inredningen och gjorde klubben till den mest populära cabaret i Harlem., Den nya 700-sits klubben erbjöd stimulerande omgivningar för sina nattliga revyer av en berömd kören linje. Weekly radiosändningar sprida berömmelse av klubben och dess musiker till en nationell publik.
bland de många seminalfigurerna av jazz och blues som uppträdde på Cotton Club var bandledare Duke Ellington kanske den mest nära associerad med arenan. Hans orkester anställdes som house band 1927, och det sägs att klubbens primitiva inredning inspirerade ”jungle style” av hans band av eran., ”Mood Indigo”, ”Black And Tan Fantasy”, ”Creole Love Call” och ”Rockin’ In Rhythm ” var bland Ellington-klassikerna som bandet först utförde under sina Bomullsklubbar. Cab Calloway och hans orkester tog över som house band 1931; de hade också en lång och framgångsrik körning på klubben. Andra framstående underhållare, inklusive Louis Armstrong, Ethel Waters, Lena Horne, Bill (”Bojangles”) Robinson och Nicholas Brothers bidrog också mycket till klubbens framgång.
Bomullsklubbens bästa år var från 1922 till 1935., Efter Harlem upploppen 1935 flyttade anläggningen till West 48th Street, men klubben återfick aldrig sin tidigare framgång och stängdes 1940. Sedan dess har Cotton Club-namnet tilldelats av nattklubbar runt om i världen, inklusive en nyskapande av den ursprungliga klubben i Harlem som öppnade 1978. Filmer som Francis Ford Coppolas fiktiva The Cotton Club (1984) och Ken Burns dokumentär Jazz (2001) förde berättelsen till nya publikgrupper.